Tårarna rinner ner för kinderna, Jag hinner med många tankar under tiden, Vad är det som händer?

Vi ska separera/skilja oss!
Va
Vad är det du säger?
Jag orkar inget mera.

Hjärtat slår fortare och fortare.
skämtar du med mig?
Nej.
Tvingad till att acceptera så lyssnar jag vidare på vad dom har att säga.
"Jag som utomstående"
gråter och försöker förstå.
Dagen går och man hinner tänka både 1 och 2 gånger på vad det är jag nyss har fått höra.
Idag ringer jag för att se hur det är med dom och säger att vi finns där dag som natt.

Det är otroligt svårt för deras barn men även för dom själva.
Jag kan bara försöka vara där för dom.
Jag älskar dom och hoppas att allt löser sig.

Tänker på er varje minut.!